snart försvinner jag ifrån det här landet, med bara ett tusen svenska kronor i fickan och en liten resväska med kläder, tandborste och tandkräm, vart är det jag ska åka? Oslo, och vad är det jag ska försöka åstadkomma där? försöka tjäna pengar är väl planen, men vet inte alls hur bra det kommer gå, är otroligt nervös eftersom ingenting är väl egentligen så genomtänkt, till en början var det 3000 kronor i fickan men eftersom planen blivit uppskjuten så många gånger tack vara att folk har hoppat av planen så är jag nu ensam kvar och kommer ensam åka upp till Oslo för att sova på några vänners soffor i en till kanske två-tre veckor, och om jag har tur vilket jag oftast inte har, så kommer jag få både jobb och eventuellt en bostad.

hoppas verkligen att det här inte går åt helvete, det här är i princip min sista chans att göra något på egen hand. alla andra planer har gått åt helvete hittills. är så nervös att jag skulle kunna börja gråta, vill väl egentligen inte åka för att mina vänner är här, men jag måste och egentligen vill jag åka.

hoppas det går bra.

i mitt huvud finns det miljoner av tankar och hur gärna jag än skulle vilja skriva ner dom så skulle det bara komma ut som tiotusentals osammanhängande ord och meningar, för det är ungefär så min hjärna fungerar, skulle lika gärna kunna skriva något som ungefär skulle sett ut så här: "
åh, fan då! jag saknar dig egentligen. jag vill gråta. vad blir det för mat imorgon? jag kan inte sova."
jag kan aldrig tänka klart och det har alltid stört mig otroligt mycket, om man skulle räkna hur många gånger i veckan jag faktiskt kan koppla av och faktiskt komma fram till någonting vettigt så skulle det inte ens vara en hand full för jag har för mycket på gång i min hjärna, det blir lätt så när man har förmycket fritid och inte gör annat än spelar tv spel och sitter vid datorn, jag får för lite intryck, jag behöver absolut komma ut mer och träffa folk, jag behöver en riktig storstad och tack gode gud för snart åker jag till norge/oslo. låt oss hoppas på att när jag väl kommer tillbaka till sverige att jag fått kläm på mig själv och faktiskt kan tänka ordentligt.

följande meningar och ord kanske ingen eller alla kan förstå men jag behöver bara skriva av mig:
jag älskar dig. jag vill gråta ut på din axel, jag behöver ditt stöd, varför händer det aldrig mig. jag förtjänar en chans till. jag är en lögnare...